Nu har jag alltså haft min första utenatt 2021, -16° och riktigt bitande kyla. Men vad gör väl det när man har gott sällskap och eld?
Vi möttes halvvägs, jag och min kompanjon. Sen gick vi helt enkelt ut i skogen, hittade en plats vid en isbeklädd sjö och slog läger. Vi lagade, i vanlig ordning, en mycket god middag på murikkan och pratade skit hela kvällen. Sen bäddade vi ner oss i våra hängmattor. Jag vaknade några gånger av att isen susade, det är ett obehagligt nästan metalliskt ljud av isen. Lite kusligt, särskilt för en mörkrädd som mig. Men det gick bra, och jag känner att jag faktiskt är närmre min första ensamnatt nu än innan. Det känns skrämmande, men inte riktigt lika skrämmande faktiskt. Vi vaknade på morgonen av att det kom en liten hund inrusandes i lägret och käkade våra matrester haha. Men det kanske var lika bra, för det var läge att packa ihop sig ändå.
