Där går hon.
Hon går nästan som vanligt, smärtan hon känner är hon så van vid att hon lärt sig att bita igenom den i flera timmar. Den uppmärksamme skulle se att käken är hårt sammanbiten, ögonen blanka av tårar och att hon går aningen mer framåtlutad än vanligt.
När ingen ser rinner en tår. Inte för att hon är ledsen, utan för att hon har ont. Hon måste snabbt sätta sig ner eller hålla sig fast för att inte ramla ihop av smärtan. Hon andas så noga hon kan, in genom näsan och ut genom munnen. Hon samlar ihop sig och går vidare. Hon blir inte rädd, hon är van.
När hon vaknar på morgonen vet hon att det inte kommer att vara en bra dag, den molande värken har växt till något som inte går att beskriva. Det gör så ont att det sätter sig i huvudet och svalget, nästan så att det påminner om ångest, men det är inte riktigt samma sak. Hon klär på sig i sakta mak, och dubbelkollar att väskan är förberedd med tamponger, värktabletter, vattenflaska, extra trosor, frukt och en proteinbar. Sen lämnar hon lägenheten, det är redan jobbigt. Men hon kämpar sig igenom dagen. Toabesök minst varannan timme, helst varje, om det går. Noga med att se till att hon inte tar värktabletterna för ofta, men inte heller för sällan. Hon ser till att hon äter någonting minst var tredje timme, för nu är det noga att kroppen får de bästa förutsättningarna att klara detta. Hon behöver pausa och lägga sig ner några gånger under dagen, men hon klarar det med nöd och näppe.
Hon klarade denna dagen också...
Maria Jonsson
Vad skönt att värken gick över via duschen. Jag brukar oxå göra så när jag får värk. Räddaren i nöden.
Vad skönt att värken gick över via duschen. Jag brukar oxå göra så när jag får värk. Räddaren i nöden.